Nee...

...nu tar vi ett inlägg till.
Ber `å de hövligaste om ursäkt till mina TVÅ unika läsare ang. det förra inlägget. Borde inte generalisera så. (nu vet jag helt uppriktigt inte riktigt vad jag menar med det ordet, men men).

En fråga jag ofta ställt mig är varför man väljer att leva livet som man gör trots att man vantrivs i det. Varför man inte väljer en förändring liksom. gör ngt åt det.
Men det är dock inget jag tänker diskutera här för då blir det för djupt...det hittar ni istället på www.hatafrokensvar.se.... Bara till att gå in o läsa om det svart i huvudet och om min hatade livssituation.......






Intressant o se hur många av er som klickade?! mohahaha för det finns ingen blogg med det namnet, vad jag vet iallafall (annars har jag väl gjort ngn stackars sate glad för besöken av mina TVÅ läsare).

 Nej ngn sådan blogg skulle jag aldrig kunna skriva. Har på tok för mkt knasiga tankar för det och risken att sväva ut när jag skriver ngt som "känns som råttor som river i bröstet på mig" och det istället byts ut till...*tänk nu svart tråkig och ond blogg*:
 "tihi det är små söta goseråttor som hoppar jmnfota på min bröstkorg och typ tycker att jag smakar gott för de typ äter mig inifrån och är så mysiga o gosiga med sin mjuka päls o yttepyttiga små rosa näsor och de är jättesnälla och jag skulle vilja ha en katt där med som kunde leka med råttorna och...." jaaaa ni hör hur det låter.

Hade det blivit deppigt då?! ne skulle inte tro det.
Dessutom är det mkt roligare och få skriva om mr Ps misslyckade försök till sänggång och Mr Ts underbart goda doft och liten söt pojke med hund, och lång blond militär och alla de andra små liven och krabaterna som envisas med att förgylla min vardag...*läs med ironi. OBS*

Det är juh trots allt LIVET!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0