då var det klart.

Jag måste släppa mr T. Efter en lång diskussion som varade till 02:00 igår natt hemma vi mitt köksbord och otaliga mängder cigaretter kom jag fram till att jag måste "let him go".

Där sitter han framför mig och deklarera hur mkt han hatar allt och alla, hur mkt han vill vara ensam, att han aldrig blivit älskad o.s.v. och där sitter jag och nickar medkännande trots att jag egentligen vill skrika, jamen snälla se på mig. fattar du inte o.s.v.

Gick och lade mig ömsom ledsen ömsom förvirrad o.s.v.
 Det rä dags att släppa nu. Spelar ingen roll hur bra han är, hur gärna jag vill tro att ngt kommer ske, hur gärna jag vill att han ska se att vi är gjorda för varandra....it aint gonna happen.

Jag är förtvivlad. Vet inte hur jag ska lösa det. hur jag ska låta bli att höra av mig.

Frågade faktikst rakt ut om han verkligen tyckte så illa om alla inkl. mig. Nej svarade han då. "men det är juh alltid du som hör av dig om du tänker efter"...
DET fick mig att tänka.
Jag msåte låta bli att skriva. och det är nhu.

Seriöst inlägg detta. lovar qtt hitta på ngt roligare sen!!=)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0