och.

Btw...löste sig med röjsågen morfar hade en han gladeligen lånade ut till mina stackars ben. så mjuka som små dun var dem!
Bara det att när jag till slut vågade dyka upp hemma hos honom hade jag så mycket handsvett att jag gled på trappräcket!...men man kan inte alltid vara perfekt!

Inte ens som singel blondin i en småstad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0