piip piip....

Åh det piper i telefonen!! hjärtat rusar och jag springer genom lägenheten och greppar den i bara farten...
Fumlar med knapparna och ser att den lilla meddelande lampan lyser...får bort kapplås...

Från min mobilopertör, "vi har nu mottagit en betalning på...."

AHHHHHHHHHHHHHHHH

Fortfaranade knäpptyst från Mr P...Jag är dömd, dömd att vara ensam.

Dö nsam ,upphittad i en lägenhet 3 månader senare, uppäten av fyra hungriga schäfrar..(var de skulle komma från är juh en annan sak, då ag inte gillar hundar)...men man kan väl ändra sig, jag menar vem vill leva ensam, har iallafall min katt.

Igår kunde jag inte sova, steg upp vid halv två o krängde två glas rödvin och en cigg sen tillbaka till sängen. JAg somnade som en stock!! Hehe...är det så det ska se ut, det som kallas liv!

Åh Mr P hör av dig nu innan mitt hjärta hoppar upp och ut genom halsen oh springer sin väg.
 Låt mig slippa leka stalker, du vill äkert ändå inte att jag smyger in o klär mig i dina boxer och bär din parfym, när du inte är hemma.

Men frukta icke mina kära läsare, bara en dag kvar att bittra sen är det väl bara till att bita ihop...ett löfte är juh ett löfte!

Nu ska jag klä på mig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0