silence is ringing in my head, stuck on repeat...
...no much longer I be dead so just forget me.
Jag är en såndär tråkig person. en såndär som läser alla andras bloggar, och då menar jag ALLA andras bloggar och jag är ALLTID alltid avundsjuk.
De skriver alltid bättre än mig och de har så mkt mer spännande liv än mig.
förstår att jag bara har en läsare, jag är juh liksom varken rolig, rik eller snygg.
Alla andra de är på semester och glassar runt, de har egna företag, de har intressanta jobb och de lever ett liv i lyx. De kan köpa vad de vill. De har massa ideér (jaa det har jag med men inget jag orkar ta tag i) och de har snygga bilder o sånt på sina bloggar. och de har pojkvänner. Jaaa pojkvänner i mängder som de envisas med att inte kalla vid namn....
Jag åstadkommer inget vettigt överhuvudtaget med detta.
jag har fula kläder, fult hår, fult smink, tjatar mig sönder o samman om mr T, äter alldeles för mkt snabbmat och kan inte ta ens några snygga bilder på snabbmat (typ thailändskt) som jag iallafall kunde låtsas att jag tillaggat själv. Jaa jag tror jag kanske hade lyckats lägga upp det snyggt på en tallrik... Men neee icke.
Jag är och förblir lite halvfet, misslyckad och ful. Jag kommer fortsätta blogga på natten när ingen annan än jag är vaken och jag kommer tvärvägra lägga upp bilder på annat än mina helvetesmuffins och blåa knän.
jag kommer aldrig bli snygg på bild, (med jämn fin hud och bleka skira toner i ansiktet) och jag kommer aldrig bli känd för det jag gör.
Jag kommer aldrig tjäna några pengar på annat än mitt arbete och jag kommer aldrig få några gratis saker.
(Hatar alla gratissidor som utlovar guld o gröna skogar om man lyckas samla 200 poäng som ska vara sååå enkelt. Tror jag lyckats med 75 poäng som mest och jag ger upp allt jag tar mig för ändå)
Så vad är egentligen meningen med att försöka verka vettig?! Vad uppnår jag med det?
Varför inte redan nu låsa in mig i ett vitt rum med madrasserade väggar och tvångströja. gärna med tomma, vita, ödsliga korridorer utanför och gärna med lysrör som blinkar.
Där ska jag sedan sitta resten av mitt liv, lyckligt ovetande om allt som sker utanför och sjunga ensliga barnsånger för mig själv samtidigt som jag vaggar fram och tillbaka. Vill även ha svart långt hår och en skrämmande vit hudton och se iallafall lite mentalt galen ut (vilket jag med säkerhet lyckas åstadkomma)
Bara jag får ha min feta katt med mig.
Jag är en såndär tråkig person. en såndär som läser alla andras bloggar, och då menar jag ALLA andras bloggar och jag är ALLTID alltid avundsjuk.
De skriver alltid bättre än mig och de har så mkt mer spännande liv än mig.
förstår att jag bara har en läsare, jag är juh liksom varken rolig, rik eller snygg.
Alla andra de är på semester och glassar runt, de har egna företag, de har intressanta jobb och de lever ett liv i lyx. De kan köpa vad de vill. De har massa ideér (jaa det har jag med men inget jag orkar ta tag i) och de har snygga bilder o sånt på sina bloggar. och de har pojkvänner. Jaaa pojkvänner i mängder som de envisas med att inte kalla vid namn....
Jag åstadkommer inget vettigt överhuvudtaget med detta.
jag har fula kläder, fult hår, fult smink, tjatar mig sönder o samman om mr T, äter alldeles för mkt snabbmat och kan inte ta ens några snygga bilder på snabbmat (typ thailändskt) som jag iallafall kunde låtsas att jag tillaggat själv. Jaa jag tror jag kanske hade lyckats lägga upp det snyggt på en tallrik... Men neee icke.
Jag är och förblir lite halvfet, misslyckad och ful. Jag kommer fortsätta blogga på natten när ingen annan än jag är vaken och jag kommer tvärvägra lägga upp bilder på annat än mina helvetesmuffins och blåa knän.
jag kommer aldrig bli snygg på bild, (med jämn fin hud och bleka skira toner i ansiktet) och jag kommer aldrig bli känd för det jag gör.
Jag kommer aldrig tjäna några pengar på annat än mitt arbete och jag kommer aldrig få några gratis saker.
(Hatar alla gratissidor som utlovar guld o gröna skogar om man lyckas samla 200 poäng som ska vara sååå enkelt. Tror jag lyckats med 75 poäng som mest och jag ger upp allt jag tar mig för ändå)
Så vad är egentligen meningen med att försöka verka vettig?! Vad uppnår jag med det?
Varför inte redan nu låsa in mig i ett vitt rum med madrasserade väggar och tvångströja. gärna med tomma, vita, ödsliga korridorer utanför och gärna med lysrör som blinkar.
Där ska jag sedan sitta resten av mitt liv, lyckligt ovetande om allt som sker utanför och sjunga ensliga barnsånger för mig själv samtidigt som jag vaggar fram och tillbaka. Vill även ha svart långt hår och en skrämmande vit hudton och se iallafall lite mentalt galen ut (vilket jag med säkerhet lyckas åstadkomma)
Bara jag får ha min feta katt med mig.
Kommentarer
Trackback
